Broder

Broder Strömbergsson skriver en del om det här med att kyrkan lätt satsar på att ge folk vad de vill ha - vilket inte nödvändigtvis är samma sak som vad folk behöver.
Det ligger onekligen nåt i det, det är svårt att komma ifrån. Särskilt när det kommer till såna saker som att läsa och förkunna Ordet samt duka Bordet. Det går inte att hoppa över även om folk inte vill ha.

Men jag undrar om motsättningen är så stor egentligen. Teoretiskt skulle den kunna vara det, men frågan är om det är så i verkligheten. Jag har hört talas om präster som undviker att förkunna Ordet och försummar att duka Bordet för att folk inte vill ha det. Men i min någorlunda närhet känner jag inte till någon sådan.

Däremot vet jag en och annan kollega, kanske t o m de allra flesta, som anstränger sig för att både predikan och gudstjänst ska upplevas människovänlig både till form och till innehåll. Söndagliga gudstjänster, dop, vigslar, begravningar - allt kan göras på olika sätt. Inte för att komma förbi ordet. Tvärtom.
Det gillar jag. Det tror jag att folk i allmänhet både vill ha och behöver.
Det kanske är en lyckad kombination?