Igår

Igår hade vi en trevlig afton, vi anställda. Räkfrossa på Laponia. Gott och trevligt sällskap. Lite blåsigt så turen höll sig väldigt inomskärs. Inget gung, så att säga.

Däremot hämtade jag mina nya glasögon idag. De Progressiva.
Antingen är det fördröjning från igår eller så är det brillerna, jag tycker att det gungar...
Nu sa dom att det skulle ta ett tag att vänja sig, så vi får väl se.
Och inte för att jag nånsin behövt det förr, men sjösjukepiller kanske är ett alternativ.

Tillbaka

Tillbaka på banan igen.
Konfirmandlägret var... tja... finfint, faktiskt. Ett lysande gäng konfirmander samt ett lysande gäng ledare. Man har t o m fått sova flera timmar. Det är i sanning nya tider.

Har nu haft två lediga dagar och slutspurtskrivit på min magisteruppsats. In till handledaren idag, en del årgärdande när den kommer i retur på torsdag, elektronisk granskning på fredag, och sedan får man väl se om den håller när den ska presenteras. Ämnet? Typ "Hur kyrkoherderollen förändras när de ideella blir allt fler". Intressantare än det låter, faktiskt.

Annars sitter jag just och undrar om jag ska hänga ut tvätten. SMHI har ju lovat storregn, så bättre garanti för grannväder kan man knappast få, eller?

Radiotystnad

Radiotystnad råder. Typ.
Är på konfirmandläger och där finns varken tid att blogga eller tillgång till Nätet.
Men just nu snor jag mej ett par minuter vid datorn, enär jag är en sväng och levererar material till kontoret. Det räcker inte med en resa, se.

Annat var det förr, skulle jag tro. Då for prästen med en trubbig blyertspenna samt katekesen och tämjde ett 80-tal vilda konfirmander med sin blotta närvaro.
Nu behövs det mer. Man kan t ex vässa blyertspennan.

Broder

Broder Strömbergsson skriver en del om det här med att kyrkan lätt satsar på att ge folk vad de vill ha - vilket inte nödvändigtvis är samma sak som vad folk behöver.
Det ligger onekligen nåt i det, det är svårt att komma ifrån. Särskilt när det kommer till såna saker som att läsa och förkunna Ordet samt duka Bordet. Det går inte att hoppa över även om folk inte vill ha.

Men jag undrar om motsättningen är så stor egentligen. Teoretiskt skulle den kunna vara det, men frågan är om det är så i verkligheten. Jag har hört talas om präster som undviker att förkunna Ordet och försummar att duka Bordet för att folk inte vill ha det. Men i min någorlunda närhet känner jag inte till någon sådan.

Däremot vet jag en och annan kollega, kanske t o m de allra flesta, som anstränger sig för att både predikan och gudstjänst ska upplevas människovänlig både till form och till innehåll. Söndagliga gudstjänster, dop, vigslar, begravningar - allt kan göras på olika sätt. Inte för att komma förbi ordet. Tvärtom.
Det gillar jag. Det tror jag att folk i allmänhet både vill ha och behöver.
Det kanske är en lyckad kombination?

Har

Har just besökt optikern.*

Det visar sig, kanske inte så förvånande på sitt sätt, att mina ögon icke är yngre än resten av mig. Om man så säger. Den som är i ungefär samma ålder och skick vet vad det betyder: progressiva glas.

Optikern log, lite lömskt tyckte jag, när han sa det.
Och när han så där lite mellan tummen och pekfingret uppskattade kostnaden förstod jag varför.

Å andra sidan har jag haft behov av nån sorts halogenstrålkastare för att kunna läsa sista tiden. Så må det ske det som skall ske.

Progressiva glas. Ja, ja.

________________________________
* (Vilket osökt påminner mig om den gamla finheten: "Det finns två sorters människor, pessimister och optiker.")

Av

Av någon obegriplig anledning sitter jag och ser nån sorts semifinal (eller vad det kan tänkas heta) till "den stora" Melodischlagerfestivalen.

En tanke återkommer hela tiden.
Om nu dessa låtar alltså har vunnit i respektive land: hur kan det ha låtit om dem som kom sist?

Man fruktar.

Men

Men nu på morron pärlar det mindre i pannan och desto mer på fönstret. Utifrån.

Gårdagens finväder med sol och värme och en fantastisk doft av blommande hägg över större delen av stan är som bortblåst.
Nu regnar det. Duktigt, dessutom.

Och, tja, eftersom jag strax åker mot Arlanda: låt det regna...

Landade

Landade i Uppsala för nån timme sen.

Om jag säger så här:
Det var bra med en rejäl jacka hemma i morronkylan och efter regnet.
Men här verkar det inte ha varit någon direkt morgonkyla. Och inget regn.

Med andra ord: Det pärlar i pannan. Och inte bara där.

(Undanber mig kommentarer om pärlor för svin och dylikt)

Vid

Vid ett antal tillfällen de senaste åren har jag undrat vad det blev av Torsten Nilsson.
Hans röst tynade och tystnade. Tyvärr.
Han behövdes.

Nu läser jag att han dött. 83 år - kroppsligt var han nog äldre.

Jag kan inte påstå att jag kände honom.
Men det är vemodigt i alla fall.

En

En hel dag med jobb kring den nya organisationen.
Man blir slut i huvet alldeles för fort.

Många tankar, ganska spretigt. Vi är ju ändå typ 30 pers, så det är nog inte så underligt.

Knöligt med det konkreta.
Knöligt att greppa riktigt hur alla tänker.
Knöligt med det "självklara".
Knöligt att tänka som om ingenting fanns.

Som sagt. Slut i huvet.

Men jag har deklarerat. Över nätet!

I

I Öjeby kyrka predikade idag Owe Wikström.
Han gjorde det bra. Tydligt. Öppet. Fromt. Proppat med psalmcitat.

Efteråt sa ett par stycken att de var förvånade över att han var så... så... tydlig.
Av professorer och universitetsvärlden kunde man annars vänta vadsomhelst.
Jag tror att man ska tolka det som beröm.

För övrigt konstaterar jag att det var hyggligt med folk i kyrkan. Det är bra nog, det.
Men jag undrar ändå: Om inte ens de bra storfräsarna kan konkurrera ut vädret - vad ska då tilll?