Tåget

Tåget är i tid. Det kan man uppskatta.
Å andra sidan är ankomsttiden beräknad (det låter närmast som en förlossning) till 05.36, vilket får en att undra vilken skada det gör med ett par timmars försening...
Definitivt säkert är att sonen, som lovat hämta vid stationen, skulle uppskatta en försening. Och då talar vi inte om bara ett par timmar.

Snö

Om nån undrar så kan jag meddela att det är snö i uppsala. Några centimeter bara, men i alla fall. Man får vara glad åt det lilla.

Stig-Björn

Stig-Björn. Ja, ja...

Två saker kan man fundera på efter hans kolumn häromdagen i PT.

Det ena. Själva fenomenet med kolumnister av denna typ. Människor som får betalt för att ha åsikter om olika saker. Man behöver alltså inte kunna något om fenomenet man tycker till om - grejen är att man ska tycka. Proffs-tyckare. Inte proffs. Men proffs-tyckare.
Ja, men allvarligt: Vad finns det för egentlig poäng med det mer än att med jämna mellanrum reta upp folk? Det tillför i alla fall inte särskilt mycket till sakdebatten.

Det andra. Stig-Björns referenslista. Det må ju stå herr Ljunggren fritt att tycka och ironisera om vad han vill. Men visst blir det lite intressant ändå, när han förstärker trovärdigheten i sina åsikter genom att hänvisa till - kändisar: Stellan Skarsgård, Eva Dahlgren m fl. Skådespelare och musiker får också ofta uttala sig i media, men inte är det alltid som deras åsikter efterfrågas för att de är experter på de områden i vilka de uttalar sig i.

Stig-Björn tycker. Och underbygger sina åsikter med hjälp av andra som tycker.

Det öppnar onekligen möjligheter att komma fram till vilka ståndpunkter som helst.
Och det är ju kul. Eller?

Bra dag!

En bra dag på jobbet!
Innebar rätt många rensningar på listan "att göra". Folk svarade i telefon, ringde upp, svarade ja eller nej. Det kan ju gå dagar av nötande annars utan att man egentligen får nåt gjort.

Men idag - ja, plötsligt händer det.

Ben och steg

Herr SvBG har en närmast genial kommentar till föregående inlägg - "vänta tills imorrn".

Imorrn - eller idag då alltså igår - visade sig i sanning bli så.
Kl 07 lämnade jag bilen på service.
Den skulle vara klar vid 09, så jag tog med mig stavarna och vandrade runt i bra tempo en timme. Fikade en halvtimme (kaffe och semla, måtte icke Erik Sandlund, ordningsfanatikern, läsa detta) och vandrade sedan en timme tillbaka till verkstan.
Av diverse skäl var bilen inte klar och skulle inte heller bli det förrän ca 11.30, dvs två timmar senare. Så jag greppade stavarna igen, gick av ren utmattning in och botaniserade bland hyllorna på Duvan en stund, men matade sedan på med vandrandet igen.

Tre och en halv timme stavgång. .
Jag kände det på mig i går kväll - "vänta tills i morrn."
Det stämde.

På benen

Hemma igen efter en konfirmandhelg. Förvånansvärt pigg och rask.
Trevliga konfirmander, lagomt hektiskt och ett bra ledargäng gör väl sitt till.

PT igen

Det skulle, som jag ser det, vara hedrande av PT att någon gång ställa sig utanför sitt eget tidningshus och betrakta det.
Utifrån, liksom. Som man betraktar andra, liksom.
Och fundera. Och kanske skriva.

Det är sant och oroande att kyrkan tappar medlemmar. Men PT:s abonnentskara minskar också, vad jag förstår. Det verkar inte vara oroande. Eller nåt att skriva om.
Det är sant och oroande att företag och enskilda personer sköter sig mindre bra. Men PT har en längre tid haft problem med trycket och leverans av tidningar. Det är inte något som direkt oroar PT - "vi jobbar på det, det ska bli bättre".

TN skrev en gång att man inte ska missunna andra det man unnar sig själv.
Ett användbart citat i många sammanhang, faktiskt.

Vandrar

Vandrar runt i Uppsala. Härligt väder, några minusgrader och solsken.
Mycket folk. Tittar in i en och annan butik, men ids liksom inte köpa just nåt.
På stora torget en massiv demonstration för gaza. Någon talar, ljudnivån är helt osannolik, det dånar mellan husen och vad som sägs är obegripligt.

Snart ska jag på tåget. Igår var det 25 minuter sent för en 15 minuters resa. Vad innebär det när man ska åka närmare 11 timmar, tro?

Plötsligt

Plötsligt känns det som förr. Sitter på arlanda och tänker åka väg tåg till uppsala. Köper biljett i automat, funkar fint. Avgångstid 12.04, så jag småspringer nerför rulltrappan.
Ungefär 12.06 meddelar en röst att tåget är sent. Nähä? Ny avgångstid 12.15.
Säger rösten, alltså, på perrongen visas avgångstid 12.21. Och vi kommer oss iväg, 12.32. Det är inget att bråka om egentligen.
Men jag undrar: Är det verkligen så att sj inte tror att jag vill veta när tåget faktiskt kommer?
Eller trodde sj att jag inte skulle märka att tåget var sent?
Det sägs att man kan göra ungefär vad som helst med en svensk, bara man informerar löpande. Jag tror det skulle funka på mig...

I morgon...

...åker jag till Uppsala.

Avslutar en kurs i samtalsprocesser, bra kurs med en del teori och en annan del praktik. Nyttigt.
Påbörjar slutspurten mot examensarbetet. Känns tyvärr måttligt inspirerande och intressant.
Varför börjar man egentligen nåt som ska avslutas under en vårtermin?

Mycket

Mycket nu. Vanliga arbetsdagar kombinerat med kvällsjobb. Och helg. Och full fart.
Ungefär som det brukar vara efter jul.
Fint.

Ett annat liv

P O Enquist skriver i "Ett annat liv" utförligt och målande om Münchenolympiaden -72.
Bl a att man tänkte sig att detta OS skulle vara två veckor av renodlat sportande, utan störande inslag från "verkligheten". Gissar att det kan vara en framträdande tanke även vid andra sportevenemang.
För att nu inte tala om andra sammanhang. Måhända även kyrkliga?

Finns det verkligen frizoner där "verkligheten" kan/bör hållas utanför?

Nä.Verklighetsflykt är sällan lyckat.

Nu är glada julen...

...slut, slut.
Nä inte riktigt. Men vi plockade bort det mesta i går kväll.
Stjärnor, tomtar, julgran, ljusstakar. Allt har flyttats till sina kartonger och ut i förrådet.
Är det trevligare att plocka fram julgrejset än att plocka bort det? Nä. Det är faktiskt vassare att återgå till "normaliteten".

I hastigheten skrev jag att "vi" plockade bort. Sanningen att säga var det mest hustrun.
Själv satt jag mest försjunken i P O Enquists "Ett annat liv".
Finns en del tänkvärt där, får man säga!

Man häpnar

Det får väl sägas vara nån sorts bevis på att man fortfarande existerar, förmågan att häpna. Men den här artikeln i DN är i sanning nåt i hästväg.

Vad ska man säga mer än: Man häpnar!

Debatter

Det händer äntligen på bloggarna i vår närhet att det blir lite debatter.
Kolla exempelvis herrarna Strömbergsson, Parbring och Jonsson.
I fokus står mellanösternkonflikten, hetast just nu är frågan om vems fel det är att det krigas.

Bra med debatter. Tydliga debatter.
Bra att tonläget inte är högt. Inte lågt heller, för den delen. (Fast det är nära ibland...)

Nu kan man väl bara önska nästa steg: Ett svar på frågan hur konflikten ska lösas...

Chop shop

Chop shop heter ett program på Discovery, där en käck herre från Bangladesh bygger om bilar. I stort sett klarar han sig med en vinkelslip. Samtidigt pågår en mer eller mindre hysterisk diskussion med verkstadsägaren som är engelsman.

Idag kläckte ägaren ur sig följande om vinkelsliparen: "Han kan få t o m en påve att svära".

Det kan möjligen just nu också appliceras på det som händer nere på Västbanken.
Det borde kunna få påvar att svära.
Och samtidigt rotera i sina gravar. Med sån hastighet att vindkraften blir överflödig.

Fredag?

Jodå. Jag vet att det är fredag.
Men det känns som måndag. Typ.
Fel, i allafall.