En helt vanlig dag på jobbet.
- Ett antal telefonsamtal från folk som vill boka präster i sammanhang som är nya och tider som är knepiga.
- Träff med en skolklass omkring temat "Döden". Med efterföljande handdisk av porslinet som vi använde till fikat.
- Pyssel med påskprogrammet, vars detaljer ännu inte är helt klara...
- Predikoturerna ska kollas.
- Skärtorsdagsmässan närmar sig med oroande hastighet, överljudsfart, skulle jag säga. Arbetsfördelning och agenda mm.
- Semestrarna hänger som ett Starwarslasersvärd över pannan. Tyvärr kan man inte bara stänga ner verksamheten över sommaren. Men nog är det lockande...
Med mera.
Och över arbetsdagen klingade fortfarande "Magnificat".
Du skulle varit där!
måndag 30 mars 2009
onsdag 25 mars 2009
Återigen
Återigen skriver Stig-Björn Ljunggren i PT. Man kan väl knappast vänta sig annat.
Idag måste jag ändå ge honom rätt på nästan alla punkter. Mycket av det vi sysslar med är spel för galleriet. Det är klart att ekonomin inte vänder för att direktörerna skippar sina bonusar. Det behövs mycket mer. Och det är klart att klimatet inte förändras för att vi släcker lyset en lördagkväll. Det behövs mycket mer.
Men nu kommer ett "men" (förstås). S-B glömmer ett perspektiv.
Nämligen att även "meningslösa" handlingar kan ha en symbolisk betydelse som är långt viktigare än själva görandet. Om direktörn avstår bonusen och om du och jag släcker lyset signalerar vi att också det lilla har betydelse och att vi därför behöver hjälpas åt. Och kanske är den signalen det allra viktigaste i sammanhanget.
För vad är alternativet? Att inte bry sig? Att alla alltid ska tänka att allting är nån annans ansvar?
Idag måste jag ändå ge honom rätt på nästan alla punkter. Mycket av det vi sysslar med är spel för galleriet. Det är klart att ekonomin inte vänder för att direktörerna skippar sina bonusar. Det behövs mycket mer. Och det är klart att klimatet inte förändras för att vi släcker lyset en lördagkväll. Det behövs mycket mer.
Men nu kommer ett "men" (förstås). S-B glömmer ett perspektiv.
Nämligen att även "meningslösa" handlingar kan ha en symbolisk betydelse som är långt viktigare än själva görandet. Om direktörn avstår bonusen och om du och jag släcker lyset signalerar vi att också det lilla har betydelse och att vi därför behöver hjälpas åt. Och kanske är den signalen det allra viktigaste i sammanhanget.
För vad är alternativet? Att inte bry sig? Att alla alltid ska tänka att allting är nån annans ansvar?
måndag 23 mars 2009
Magnificat
Har just varit och övat med Öjeby Kammarkör.
Sjunger förstabas. Uppsjungning på lördag 18.00 i Öjeby kyrka, kör och full orkester -stråkar, blås. Och harpa!
Magnificat, i John Rutters version ska spelas/sjungags.
Fantastisk musik. Vackert. Storslaget. Mjukt. Läckert.
Kom å lyssna. Trekvart njutning en lördagkväll!!
Sjunger förstabas. Uppsjungning på lördag 18.00 i Öjeby kyrka, kör och full orkester -stråkar, blås. Och harpa!
Magnificat, i John Rutters version ska spelas/sjungags.
Fantastisk musik. Vackert. Storslaget. Mjukt. Läckert.
Kom å lyssna. Trekvart njutning en lördagkväll!!
söndag 22 mars 2009
Går
Går en sväng längs Fårön runt. Fantastiskt väder, mängder med folk.
Konstaterar att det är liksom en riktig vinter i år.
Och därmed kommer alla riktiga vintergrejor fram.
När såg man exempelvis en sparklåda (ja, inte dom på bilar) i bruk senast?
Idag runt Fårön, säkert tio stycken.
Sen förstås en hel del skidor och långfärdsskridskor och sparkar. Broddar. Och matsäck. Grilleldar. Strålande sol.
Riktig vinter, som sagt.
Och snart är den över.
Konstaterar att det är liksom en riktig vinter i år.
Och därmed kommer alla riktiga vintergrejor fram.
När såg man exempelvis en sparklåda (ja, inte dom på bilar) i bruk senast?
Idag runt Fårön, säkert tio stycken.
Sen förstås en hel del skidor och långfärdsskridskor och sparkar. Broddar. Och matsäck. Grilleldar. Strålande sol.
Riktig vinter, som sagt.
Och snart är den över.
lördag 21 mars 2009
På
På EFS hemsida finns en debattfunktion.
Ibland intressant läsning. Ibland lite tröttsamt.
Och man ska inte dra för stora växlar eftersom antalet debattörer inte är så stort.
Men man kan i allafall konstatera att det är rätt rejäla spann mellan åsikterna.
Jag vill gärna göra reklam för ett inlägg där, läs och begrunda.
(Tankarna går till Groucho Marx - för visst var det han som sa att han inte ville vara medlem i en förening som tog in såna som han som medlemmar?)
Ibland intressant läsning. Ibland lite tröttsamt.
Och man ska inte dra för stora växlar eftersom antalet debattörer inte är så stort.
Men man kan i allafall konstatera att det är rätt rejäla spann mellan åsikterna.
Jag vill gärna göra reklam för ett inlägg där, läs och begrunda.
(Tankarna går till Groucho Marx - för visst var det han som sa att han inte ville vara medlem i en förening som tog in såna som han som medlemmar?)
Testar
Testar lägga in besöksräknare. Det verkar funka. Susnet varnar på hemsidan för att man bör veta vad man gör i html, men det är nog mer en helgardering. Man behöver mer kunna klippa och klistra.
Intressant. Om detta fortsätter att fungera - tja, det har hänt en del sen man satt med ABC80 och skrev i Basic, om man säger så...
Intressant. Om detta fortsätter att fungera - tja, det har hänt en del sen man satt med ABC80 och skrev i Basic, om man säger så...
tisdag 17 mars 2009
Mötte
Mötte idag en skolkamrat från högstadietiden. Intressant.
På högstadietiden (vi talar nu första halvan av 70-talet...) var vi ett gäng som nog tänkte oss som tämligen radikala i vår tro. Vi bar detta med oss till gymnasiet och blev, tillsammans med flera likasinnade, livligt engagerade i den kristna skolgruppen.
Dåförtiden tänkte vi oss att den kristna radikaliteten framför allt tog sig uttryck i antal timmar i bön, bibelläsning och "vittnande". Övriga uttryck av kristen tro var liksom inte riktigt intressant.
Många år senare har jag den största respekt för de människor som virkat dukar, samlat slantar till kollekten, skött ordförandeklubbor, hanterat ekonomi, bakat bullar osv. Den formen av trohet är min generation sämre på, men jag tror att det också är en radikalitet - som ofta ses med mindre blida ögon.
Kanske är det så att livet blivit annorlunda, om vi på högstadietiden varit lite mer öppna för olika former av radikalitet och mindre inriktade på det exklusiva. På den tiden var det nämligen inte många som kvalade in. Åtminstone är det möjligt att nyss nämnda klasskamrat redan då hade vågat säga det hon sa i dag, nämligen: "Jag har i alla fall fått en gudstro, och den bär mig".
Förr i tiden kvalade hon inte in. Kraven var för höga och gränserna för tydliga.
Jag harmas det.
Och vill inte tillbaka.
På högstadietiden (vi talar nu första halvan av 70-talet...) var vi ett gäng som nog tänkte oss som tämligen radikala i vår tro. Vi bar detta med oss till gymnasiet och blev, tillsammans med flera likasinnade, livligt engagerade i den kristna skolgruppen.
Dåförtiden tänkte vi oss att den kristna radikaliteten framför allt tog sig uttryck i antal timmar i bön, bibelläsning och "vittnande". Övriga uttryck av kristen tro var liksom inte riktigt intressant.
Många år senare har jag den största respekt för de människor som virkat dukar, samlat slantar till kollekten, skött ordförandeklubbor, hanterat ekonomi, bakat bullar osv. Den formen av trohet är min generation sämre på, men jag tror att det också är en radikalitet - som ofta ses med mindre blida ögon.
Kanske är det så att livet blivit annorlunda, om vi på högstadietiden varit lite mer öppna för olika former av radikalitet och mindre inriktade på det exklusiva. På den tiden var det nämligen inte många som kvalade in. Åtminstone är det möjligt att nyss nämnda klasskamrat redan då hade vågat säga det hon sa i dag, nämligen: "Jag har i alla fall fått en gudstro, och den bär mig".
Förr i tiden kvalade hon inte in. Kraven var för höga och gränserna för tydliga.
Jag harmas det.
Och vill inte tillbaka.
måndag 16 mars 2009
Ledig
Ledig idag.
Får inte mycket gjort.
Städar datorrummet. Går en långpromenad. Dricker kaffe. Åker och handlar. Mediterar över gårdagens gudstjänster. Svarar i telefon - jobbärenden. Hämtar barn från sångövning. Far på sångövning.
Sv Ps 188.
Får inte mycket gjort.
Städar datorrummet. Går en långpromenad. Dricker kaffe. Åker och handlar. Mediterar över gårdagens gudstjänster. Svarar i telefon - jobbärenden. Hämtar barn från sångövning. Far på sångövning.
Sv Ps 188.
fredag 13 mars 2009
Plus
Äntligen plusgrader.
Det droppar från taken, det tinar längs vägarna. Som man har väntat.
Egentligen har jag inte särskilt mycket emot vintern (bortsett från när det blir rejält kallt).
Men man lär sig den fort. Och då är det fint med plusgrader.
Det droppar från taken, det tinar längs vägarna. Som man har väntat.
Egentligen har jag inte särskilt mycket emot vintern (bortsett från när det blir rejält kallt).
Men man lär sig den fort. Och då är det fint med plusgrader.
onsdag 11 mars 2009
Utmattad
Utmattad efter en hel dags intensivt sammanträdande sjunker man ner framför TV:n.
Och vad bjuds? Ja, "Arga snickarn". Man häpnar.
Dels över att det finns ett sånt program.
Dels för att man tittar.
Vart är världen på väg.
Och vad bjuds? Ja, "Arga snickarn". Man häpnar.
Dels över att det finns ett sånt program.
Dels för att man tittar.
Vart är världen på väg.
måndag 9 mars 2009
Om samtal
På en blogg i närheten förekommer just nu en intressant diskussion om huruvida församlingarna i samma närhet ska mötas för att samtala om vilka punkter som man egentligen är överens om. Det är onekligen spännande.
Ändå är jag skeptisk till själva idén. Inte för att, som PKR svarar på önskemålet, samtal gärna övergår till diskussion. Det borde vi klara.
Nej, jag är skeptisk eftersom det i inbjudan till samtalet också finns en underton av att "skilja ut", att liksom avgränsa rättroende från feltroende, Spongare från riktiga kristna, liberaler från klassiker osv.
Det finns tillfällen när sådan avgränsning är viktig. Och riktig. Och nödvändig.
Men om den som initierar samtalet också har kriterierna för vad som är rätt och fel, då vet jag inte riktigt vad som är poängen med samtalet. I ett samtal vill jag gärna se öppenhet, reflektion, t o m ett försiktigt trevande där orden inte alltid är lätta att hitta.
Och vad händer då om ramarna redan är satta? Om jag tycker att Spong har en poäng med att vi behöver fundera över kyrkans framtid och medvetet arbeta för den kyrka vi vill se - är jag spongare då? Eller om jag hyser den djupaste respekt för liberalteologernas öppenhet för människors oförmågor - är jag liberalteolog då? Och om jag gärna vill ha definitioner av vad som menas med "klassisk" tro - krånglar jag bara till det då?
Nej, jag är allt lite skeptisk. Vem äger samtalet - vad ska det leda till?
Ändå är jag skeptisk till själva idén. Inte för att, som PKR svarar på önskemålet, samtal gärna övergår till diskussion. Det borde vi klara.
Nej, jag är skeptisk eftersom det i inbjudan till samtalet också finns en underton av att "skilja ut", att liksom avgränsa rättroende från feltroende, Spongare från riktiga kristna, liberaler från klassiker osv.
Det finns tillfällen när sådan avgränsning är viktig. Och riktig. Och nödvändig.
Men om den som initierar samtalet också har kriterierna för vad som är rätt och fel, då vet jag inte riktigt vad som är poängen med samtalet. I ett samtal vill jag gärna se öppenhet, reflektion, t o m ett försiktigt trevande där orden inte alltid är lätta att hitta.
Och vad händer då om ramarna redan är satta? Om jag tycker att Spong har en poäng med att vi behöver fundera över kyrkans framtid och medvetet arbeta för den kyrka vi vill se - är jag spongare då? Eller om jag hyser den djupaste respekt för liberalteologernas öppenhet för människors oförmågor - är jag liberalteolog då? Och om jag gärna vill ha definitioner av vad som menas med "klassisk" tro - krånglar jag bara till det då?
Nej, jag är allt lite skeptisk. Vem äger samtalet - vad ska det leda till?
söndag 8 mars 2009
torsdag 5 mars 2009
Med små bokstäver
Med rätt små bokstäver vill jag härmed erkänna att vi under stockholmsbesöket ätit hamburgare på ett ställe som tidigare skämt ut sig med saltgurka på nämnda rätt. (Samma firma försvann häromåret från Piteå med svansen mellan benen).
Vi har dessutom - vilket skulle få sonen att skrika rätt ut om han visste - bott på ett hotell i absolut närhet av Mässan. Hans reaktion har inget med själva hotellet attt göra, däremot har under vår vistelse en större båtmässa pågått. Att ha en båtmässa runt hörnet men inte gå in är i somligas ögon en osannolik dårskap.
Vi har undvikit denna tillställning, och måste nu undvika att kommentera den när vi kommer hem.
Det är lite jobbigt att komma ihåg sånt som man ska tala tyst om...
Vi har dessutom - vilket skulle få sonen att skrika rätt ut om han visste - bott på ett hotell i absolut närhet av Mässan. Hans reaktion har inget med själva hotellet attt göra, däremot har under vår vistelse en större båtmässa pågått. Att ha en båtmässa runt hörnet men inte gå in är i somligas ögon en osannolik dårskap.
Vi har undvikit denna tillställning, och måste nu undvika att kommentera den när vi kommer hem.
Det är lite jobbigt att komma ihåg sånt som man ska tala tyst om...
onsdag 4 mars 2009
I storstan
Är med familjen ett par dagar i Huvudstaden.
Konstaterar att det där med miljötänk på bilsidan nog behöver ett par decennier eller sekler eller så för att riktigt landa.
Här körs det SUV-ar och V8-or. Många.
Och fort. Och tvärt. För att nu inte säga aggressivt.
Och om man inte kör står man med fördel på tomgång. Länge.
Låt mig säga så här: Det känns fint att få bidra med sortering av glas och plåt och papper osv. Men nog känns det som att det är här i storstadscentrat som det behövs åtgärder om nåt ska hända på riktigt. Resten blir närmast kosmetiskt.
Jag fortsätter ändå naturligtvis att sortera och minska på bilkörandet. "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt..."
Konstaterar att det där med miljötänk på bilsidan nog behöver ett par decennier eller sekler eller så för att riktigt landa.
Här körs det SUV-ar och V8-or. Många.
Och fort. Och tvärt. För att nu inte säga aggressivt.
Och om man inte kör står man med fördel på tomgång. Länge.
Låt mig säga så här: Det känns fint att få bidra med sortering av glas och plåt och papper osv. Men nog känns det som att det är här i storstadscentrat som det behövs åtgärder om nåt ska hända på riktigt. Resten blir närmast kosmetiskt.
Jag fortsätter ändå naturligtvis att sortera och minska på bilkörandet. "Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
